Publicerad: 2020-04-16

Vänligen verifiera att du inte är en robot

Trossamfunden i Coronakrisen

Knappast någon del av det samhället är opåverkad av den situationen med det nya coronaviruset – inte heller trossamfunden

Enorma belastningar på sjukvården. Företag som varslar. Konkurser och permitteringar. Nedstängda universitet och gymnasier. Tusentals människor i hemkarantän. Ingen hade kunnat förutse att våren 2020 skulle bli som den kom att bli.

Även för trossamfunden, som till stor del bygger sin verksamhet på ideella krafter och att människor möts, innebär situationen drastiska omställningar och stora påfrestningar. Hur ska man nå ut till alla de som är beroende av församlingens gemenskap, stöd och verksamhet? Vad innebär det att vara utan besökarnas kollektbidrag i flera månader? Hur firar man större högtider – som till exempel påsk och ramadan – när det är förbjudet att samla över femtio människor?

Detta är frågor man brottas med under våren. Situationen blir extra svår eftersom många av de som både tar emot omsorg och engagerar sig i samfunden tillhör samhällets äldre grupper.

En resurs för de som behöver

Samtidigt som krisen innebär nya utmaningar så har också trossamfunden varit en viktig resurs för samhället – i stort och smått. Det har handlat om allt från service till äldre och sjuka till stödsamtal via telefon. Ett konkret och lokalt exempel är Pingstkyrkan i Örnsköldsvik som har ställt fem av sina anställda till kommunens förfogande för att ordna med mat- och medicininköp för människor i riskgrupper.

– Utöver det har vi även gjort en lista på alla inom vår kyrka som är 70-plussare. Det rör sig om 270 personer, säger Helena Jakobsson till Örnsköldsviks Allehanda. Hon säger att tanken är att kyrkan ska ringa upp de äldre under de närmaste veckorna för att kolla hur de mår och höra om de har behov av hjälp.

– Vi vill ge dem hoppets budskap, säger Helena Jakobsson till tidningen.

Fler trossamfund har agerat. Den muslimska hjälporganisationen Islamic Relief har organiserat med leveranser av matpaket till hushåll, delat ut information på olika språk samt ordnat med en särskild stödtelefon för avlastande och själavårdande samtal.

Liknande initiativ har satts igång inom många av Svenska kyrkans församlingar där volontärer och anställda från församlingarna hjälper människor som inte kan få hem den mat eller de apoteksvaror de behöver. Kyrkans nationella telefonlinje, jourhavande präst, har gått varm under krisens veckor.

Når ut med information

Vid sidan om lokalt hjälparbete har trossamfunden på nationell nivå spelat en viktig roll som kanal för information under coronakrisen. Sedan början av mars har man varje vecka samlats för samråd med tjänstemän på Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.Under dessa möten har SST och MSB haft möjlighet att nå ut med viktig information till trossamfunden – som sedan kunnat vidarebefordras ut i Sverige genom samfundens olika kanaler.

Många olika frågor har avhandlats. Det har bland annat rört hanteringen av avlidna på grund av COVID-19 samt frågor om hur man ska handskas med större och mindre folksamlingar. Trossamfunden har å sin sida också haft möjlighet att förmedla rapporter från olika delar av landet till myndigheterna och kunnat ställa frågor som dykt upp under veckorna som gått. Örjan Wallin är handläggare för krisberedskap på SST och tycker att samarbetet med trossamfunden har fungerat mycket effektivt under våren:

– Innan krisen drog igång var flera myndigheter, regioner och kommuner inte helt införstådda med vilken resurs trossamfunden kan vara som informationskanal – men det är de nu. Vårt samarbete med trossamfunden har gjort det möjligt för andra offentliga institutioner att snabbt och enkelt nå ut med viktiga meddelanden. Trossamfunden når långt i sina nätverk och har ett högt förtroende också hos de grupper i Sverige som av olika anledningar inte har så väletablerad kontakt med – eller förtroende för – myndigheter.

Samfundsledare talar om COVID-19

Att det har funnits ett behov av nå ut med korrekt information om det nya coronaviruset och inskärpa allvaret i situationen är något som blivit tydligt ju längre krisen fortskridit. I Stockholmsområdet, där smittspridningen varit som störst, bor det många olika språkliga, kulturella och religiösa minoritetsgrupper som inte alltid nås av den information som kommer från myndigheternas och de etablerade mediernas informationskanaler.

Med anledning av detta ställde SST och MSB frågan till trossamfunden om de kunde hjälpa till med att spela in informationsfilmer om COVID-19. Resultatet blev femton korta filmer på tio olika språk. I filmerna talar trossamfundsledare från olika religioner om läget i Sverige och världen och tydliggör vikten av att lyssna på den information som myndigheter förmedlar. Hasnain Govani på SST är en av de som jobbat med att ta fram filmerna. Han poängterar vikten av att nå ut på olika minoritetsspråk – men också att det kan vara en fördel att göra det med ord som tar hänsyn till människors religiösa och kulturella bakgrund.

– Av vad jag kan se har vi nått väldigt långt. Den feedback vi får från trossamfundens representanter säger att vi når långt och att många är tacksamma för budskapet, säger Hasnain Govani till tidningen Dagen.

Ställa om och ställa in

I takt med att krisen förvärrats och fler insjuknat har många församlingar fått ställa om – och ställa in – sin gudstjänstverksamhet under våren. Här har de olika mötesrestriktioner som regeringen infört förstås spelat in, som först gällde 500 personer (11 mars) och sedan skärptes till att gälla samlingar med fler än 50 personerlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (25 mars).

Emellertid har trossamfunden och deras församlingar oftast agerat innan förbuden trätt i kraft, av omsorg om sina deltagare och medlemmar. Exempelvis har de judiska församlingarna i Sverigelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster ställt in alla aktiviteter sedan slutet på mars.

Förenade islamiska föreningar i Sverigelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster har gjort ett officiellt uttalande där man säger att det är en religiös plikt att undvika gemensamma bönesamlingar såsom fredagsbönen om man bedömer att sannolikheten är stor att man kan smittas av coronaviruset. Samfundet uppmanar sina församlingar att tills vidare ställa in all verksamhet och endast ha öppet kring de fem dagliga bönerna.

Flera kyrkor har också valt att ställa in större gudstjänster – inklusive det stora och viktiga påskfirandet – för att undvika smittspridning. Katolska kyrkan i Sverigelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster beslutade den 29 mars att ställa in alla offentliga gudstjänster och att endast hålla sina kyrkor öppna för bön och enskild andakt. De tre heliga påskdagarna kommer att firas av kyrkans präster utan församlingen närvarande.

Att träffas – utan att samlas

Vad gör man då i stället – när man inte kan samlas som vanligt? Svaret är: man lagar efter läge. När det inte längre går att samlas i kyrkor, moskéer och tempel blir alternativet att – efter bästa förmåga – försöka samla sina tillhöriga kring gudstjänster i tv och radio, föreläsningar på webben, chattrum och andra distansaktiviteter. Mindre samlingar kan ibland göras utomhus.

I Västerås stift (Svenska kyrkan)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster har man under parollen ”vi ställer inte in, vi ställer om” börjat bygga upp en kunskapsbank med uppslag om hur man kan fortsätta att vara kyrka under tiden med corona. Förutom webbsända andakter, gudstjänster, konserter och föreläsningar så finns här tips om virtuell konfirmationsundervisning, sångstunder via Facebook och streamad läsning av Barnens bibel – för att nämna några exempel.

I en intervju i tidningen Dagen sammanfattar Amanda Lind, demokratiminister med ansvar för trossamfunden, läget våren 2020 på följande sätt.

– Det är viktigt att samfunden ska finnas där i denna svåra tid, men det kan ske på olika sätt.

Text: Max Stockman