ÅKES BLOGGTEXTER: 2013 - 2014

2014-11-12

Hatbrotten hotar religionsfriheten

Vid samtal om regeringens uppdrag till Nämnden för statligt stöd till trossamfund att ”kartlägga främlingsfientliga handlingar mot trossamfund” har ibland frågan kommit upp vad det betyder att dessa fientliga handlingar kallas för främlingsfientliga. Är det så att regeringen menar att det finns icke-främlingar som utsätter främlingar för fientliga handlingar. Har vi i staten sanktionerat ett vi och ett dem?

Nej, så är det naturligtvis inte. Vad det handlar om är att det i vårt land finns personer som menar att det finns människor som inte hör hemma här, som inte är en del av vår gemenskap och därför inte har samma värde och rätt som oss. Det är en blindhet och tondövhet för det mest grundläggande i ett civiliserat samhälle, nämligen alla människors lika värde och värdighet.

Vad denna rapport visar är att religionsfriheten hotas genom hot och våld mot många av våra religiösa samfund. Enskilda människor och grupper hindras i sin grundlagsfästa rätt till religionsutövning. Troende barn och ungdomar bemöts i skolmiljöer som om de vore annorlunda. Respekten för varje människas personliga ställningstagande till tro eller för den skull att inte tro respekteras inte.

Vårt uppdrag var att kartlägga och föreslå åtgärder så att dessa fientliga handlingar inte längre är och blir en del av mångas vardag. Att reflektera kring och arbeta med utmaningen hur vi ska forma ett samhälle där ingen är främling inför en annan, är ett uppdrag vi alla har som samhällsmedborgare.


2014-06-11

Ett gott samhälle bygger på goda krafter

Att ett gott samhälle förutsätter goda krafter är nog något som vi tycker både är självklart och håller med om. Goda krafter hittar vi runt omkring oss, både där vi förväntar oss och där vi av olika skäl inte letat.

Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) har som en av sina uppgifter att skapa mötesplatser och arbetsformer för de statsbidragsberättigade trossamfunden och kommunerna inom krisberedskapsarbetet och arbetet för social hållbarhet. Gäller också på regional och nationell nivå. Trossamfunden är en viktig aktör i civilsamhället för det arbetet.

Ingen annan sektor samlar så många människor under en vecka. Trossamfunden besitter en unik kunskap och erfarenhet kring integrationsarbete, för det är deras vardag. De lever med mångfald som både styrka och utmaning mot enfald. De erfar att bristen på insikt kring hur vårt land och våra lokalsamhällen faktiskt ser ut leder till åsikter som från tid till annan hotar både religiösa lokaler, grupper och individer.

SST:s erfarenhet är att när företrädare för kommuner och regionala nivåer möter trossamfunden, till exempel i interreligiösa råd, för samtal om hur man gemensamt kan arbeta för ett gott samhälle och tillsammans motverka det som hindrar så gör det skillnad.

SST:s   erfarenhet är också att ett sådant möte måste hitta former där man bekräftar varandra, hittar strukturer som inte är personbundna och framför allt finner en trygghet i att man har samma mål och att man vågar formulera det tillsammans. En handledning, för kommuner och landsting, har tagits fram för detta.

Vid ett seminarium anordnat av SST för en tid sedan, kring krisberedskapsarbete och social hållbarhet, fick panelen med företrädare från andra myndigheter och kommuner frågan om hur man såg på att samarbete med trossamfunden. En kommunal företrädare från södra Sverige svarade då: ”Om trossamfunden är viktiga för våra medborgare så måste också trossamfunden vara viktiga för oss, annars bryter vi det sociala kontraktet”.

Svårare än så behöver det kanske inte vara.

2013-08-19

Det sociala kontraktet

Ett av de tre seminarier som SST var med och arrangerade under årets Almedalsvecka handlade om trossamfundens roll tillsammans med andra aktörer när det gäller social oro.

Panelen fick frågan om hur de såg på trossamfunden. Den tjänsteman som kom från Malmö kommun svarade så här: "Om trossamfunden är viktiga för våra medborgare så måste också trossamfunden vara viktiga för oss, annars bryter vi det sociala kontraktet".

Vore spännande om t ex fler kommuner kunde tänka på trossamfunden som en del av det sociala kontraktet. Då skulle vi komma ifrån diskussionen kring huruvida en sekulär stat kan eller inte kan stödja religion med offentliga medel. Då skulle det i stället handla om hur kommunen, och för den skull också staten, skall förhålla sig till sina medborgare.  Gäller lika väl trossamfund som idrotts- eller kulturföreningar.

Det sociala kontraktet förutsätter förtroende och ömsesidighet. Den sociala oro vi sett under året både i Sverige och i flera europeiska länder kan vara en varningssignal om att det sociala kontraktet är på väg att sägas upp. För att travestera en gammal ordvits: "Vi har folket bakom oss, långt bakom oss."

2013-04-08

Kan religion tigas ihjäl?

Många partier har under våren haft stora samlingar. Allt från partikongresser till konferenser för t ex alla kommunalpolitiker. Man har där beskrivit sin historia, Sveriges historia och i bästa fall också framtiden. Hos de flesta partier har det funnits ett gemensamt drag. I beskrivningen av historien och visionen av framtiden har aldrig religion och religiösa företrädare nämnts som en av de krafter som format och formar vårt land.

Är det fråga om religiös dövhet, värderingsmässig blindhet eller bara färgbrist på den verbala paletten när verkligheten skall förklaras och beskrivas.

Ingen annan samhällssektor samlar så många människor under en helg till olika aktiviteter. Vilken annan samhällskraft, som också samlar andra goda krafter, har gått till storms mot migrationspolitik (oberoende regering), papperslösas rätt, vapenhandel och vapenkontroll? På vilka andra platser i vårt samhälle hittar vi integrationsarbete i praktik? Skapande av ett "hemma" i ett nytt och ibland oförstående land? Erbjuder rum för samtal om mål och mening för dem som andra definierar att de lever i utanförskap?

Tack och lov att religion inte är beroende av opinionssiffror.

2013-03-01

Välkomna till min blogg!

Här kommer jag några gånger i månaden dela med mig av tankar som rör SST och den omvärld vi finns i som myndighet. Det kan röra frågor om förhållandet mellan trossamfunden och övriga civilsamhället, religionsfrihetens möjligheter och gränser eller trossamfundens roll i samhälls-bygget. Kanske kommer jag att dela med mig av några av de spännande fikasamtal som vi på kansliet brukar ha i vår soffhörna eller glädjeämnen och frustrationer från sammanträdesbordet.

Det jag tänkte dela med mig av idag är något jag formulerade i mitt slutanförande vid SST:s konferens "Demokratin behöver oss" den 6 februari inom vårt regeringsuppdrag att föra en utvidgad dialog med trossamfunden kring demokratibefrämjande arbete. Vi har i den dialogen valt att se på mänskliga rättigheter som en del av demokratin. Du kan läsa mer om konferensen på hemsidan och demokratisminister Birgitta Ohlssons inledningsanförande kommer i vår årsbok.

Nu ska jag citera mig själv från konferensen:
"Om mänskliga rättigheter bygger på den internationella och nationella samhällsgemenskapens vilja och vision om vad ett gott samhälle är, och för den skull också om vad ett gott liv är, med hjälp av och i dialog med religiösa och humanistiska ideal, borde de då inte också gälla i våra samfund? Kanske kunde man uttrycka det så här: Mina rättigheter gentemot staten är mina skyldigheter mot mina medmänniskor.

Det är ingen juridisk fråga primärt utan en etisk, kanske till och med moralisk. Vi har på något konstigt sätt kommit dit hän att det en gång religionerna lärde staten, måste nu staten ibland lära religionerna. Jämställdheten mellan könen, människors lika värde oberoende sexuell identitet, rätten att få utöva sin religion utan trakasserier, rätten att yttra avvikande åsikter eller vad det nu må vara. 

Göran Rosenberg skriver i sin bok "Plikten, profiten och konsten att vara människa" så här: "Människans benägenhet till synd, som är en central föreställning i många religioner, är bara en specialformulering av människans benägenhet att tillfredsställa sina individuella behov på bekostnad av sina individöverskridande förpliktelser." Kanske gäller det också grupper med stark identitet. Det ligger en spänning i det som inte behöver vara nödvändig, kanske inte ens önskvärd."