2018-01-22

En hemsida är som ett hem. Man skaffar en hemsida och lägger upp den efter behov och möjlighet. Precis som när man möblerar och inreder sitt hem. I början lite spartanskt och sparsmakat. Inte alltid beroende på estetik utan mer på grund av var man har råd med och redan har.

Tiden går och man skaffar nya saker, man möblerar om och man flyttar saker till förråd (arkiv). Plötsligt har man blandat ihop saker för att få plats, lagt i förråd det man helt plötsligt behöver och blandat stilar. Precis så är det också med en hemsida. Skillnaden mellan ett hem och en hemsida är att en hemsida kan man enklare bygga om och bygga nytt. Det ni ser här är myndighetens nya hemsida.Vad är då nytt? Målet har varit att göra hemsidan överskådligare och enklare att hitta i. Uppbyggnaden kan sammanfattas så här:

• Överst på första sidan finns två menyrader:
• Den översta är allmän information om myndigheten dess uppdrag och vad som styr, alltså vad myndigheten är.
• Den nedre menyraden handlar om myndighetens verksamhet, alltså vad myndigheten gör.

I båda fallen när du klickar på en ruta i menyraden så kommer du till en presentationssida där det i vänstermarginalen finns underrubriker som hjälper dig, när du klickar på dem, att gå vidare i det du söker efter. Åter till första sidan. Resten av sidan nedanför menyraderna är indelad i tre kolumner:

• I den vänstra hittar du sådant som myndigheten särskilt vill lyfta fram som rör verksamhet.
• I den mittersta hittar du det som rör kunskap om trossamfundsfrågor. Där hittar du också, överst, länken till den del av hemsidan som heter Religionsliv och där vi samlat artiklar och forskningsrapporter.
• I den högra hittar du den multireligiösa tidsräknaren, bloggen och nyheter.

Nu finns det bara en sak att göra. Välkommen till att surfa runt på hemsidan! Du kommer att hitta saker du inte sett förut. Antingen på grund av att det är nytt eller var väl ”gömt” på den gamla hemsidan. Hemsidan är inte klar, och det brukar väl hemsidor aldrig bli, men om det finns saker du inte hittar som borde finnas eller att saker ligger där de inte borde så hör av dig. Maila till info@sst.a.se och skriv hemsida i ämnesraden.

2018-08-06

I lördags, 4 augusti, gick jag i min fjärde Prideparad som myndighetschef tillsammans med mitt fackförbund ST. Bar även i år banderollen hela sträckan på 4.2 km.

Jag ska erkänna att jag inte hade tänkt gå i år. Var lite trött på att höra att man förväntar sig det, det är så få myndighetschefer som gör det o s v. När jag dagen innan tänkte igenom mina skäl för att inte gå så var det ett ord som dök upp som jag inte brukar använda, tror jag, så ofta och det var ordet jag. Jag orkar inte i värmen, jag är trött på tjat, jag vill inte.

Sedan tänkte jag på allt jag läst på de kring 10 webbsidor jag läser varje morgon, tidningar och liknande, om Pride och upptäckte ett annat ord jag tycker illa om. Det är ordet de. Det har varit inlägg från politiker, religionens och moralens (andras moral) väktare och de som påstår sig representera vanligt folk fast de allra flesta är nog ovanliga (hoppas jag).

Ett ord jag saknade i vad jag läst och tyvärr i detta fallet också såg hos mig själv var ordet vi. Jag hoppas och tror att det är ett ord jag använder i min uppgift som myndighetschef oftare än orden jag och de. Det är inte jag som bygger det goda samhället och inte heller de. Det är vi som gör det tillsammans där ledordet, som det står i regeringsformen, måste vara alla människors lika värde. Därför tog jag mig i kragen, även om den var svettig, och gick som stolt myndighetschef i Prideparaden i år också.