Minnesord om Åke Göransson

(Skrivet av Olle Alkholm, Samuel Borg, Charlotte Byström och Mustafa Setkic. Tidigare och nuvarande ordförande i Myndigheten för stöd till trossamfund)

Åke Göransson, direktör för Myndigheten för stöd till trossamfund, har hastigt avlidit i samband med en resa till Rumänien. Åke Göransson var ett välkänt namn bland religiösa samfund i Sverige, en ofta förbisedd del av det civila samhället som dock omfattar nära 80% av Sveriges befolkning. Utifrån hans breda kunskaper och stora kontaktnät bidrog han tydligt till att frågor om religionsfrihet, mänskliga rättigheter och demokrati fick ett fördjupat innehåll.

Under senare år har myndighetens arbete utvidgats och regeringen har beslutat om nya uppdrag, vilket delvis är ett resultat av det förtroende som myndighetens ledning skapat hos regering och departement.

Åke var ingen myndighetschef som tillbringade det mesta av tiden bakom ett skrivbord. Han var alltid på väg någonstans och dit han kom var han välkänd och efterfrågad. Det kunde handla om någon av de många muslimska organisationerna i landet, det kunde vara något frikyrkosamfund eller det judiska samfundet med deras särskilda utmaningar kopplade till hot och antisemitism. Eller så mötte han företrädare för den stora och växande grupp av ortodoxa och orientaliska trosbekännare som numera finns i vårt land. Han kunde namnen på de flesta han mötte och han var väl förtrogen med den flora av organisationsformer och styrelseskick som det religiösa Sverige rymmer.

För egen del var han katolik och under en längre period ansvarade han för det ekumeniska arbetet vid Stockholms katolska stift. Åke tillhörde S:t Lars katolska församling i Uppsala. När det historiska, första påvebesöket ägde rum i Sverige, och i andra nordiska länder 1989, var Åke Göransson den som stod för organisation och planering.

Sveriges religiösa mångfald gör att dialog och samverkan framöver blir än viktigare. Men god dialog förutsätter kunskap och relation och dessa två nyckelord kan skrivas över Åke Göranssons liv och gärning. Han personifierade det som den framtida interreligiösa dialogen i Sverige behöver bygga på. Han var dessutom varm, vänlig och omtänksam. Saknaden är stor efter en uppskattad ledare och medarbetare.