Ministern hade mycket positivt att säga om samfundens liv och arbete. Han talade om samfunden som "den kanske starkaste värdeförmedlaren i samhället", om viktiga sammanhang för människors bearbetning av existentiella frågor, om att samfunden har en "infrastruktur för krishantering", om värdefulla sociala insatser sprungna ur ett religiöst engagemang och om Sjukhuskyrkan som är ett viktigt komplement till det som sjukvården ansvarar för. Dessutom lyfte han en fråga han också tagit upp tidigare, sin tro på att trossamfunden har en mycket viktig roll att fylla i integrationsarbetet.

Om de ekonomiska bidragen till trossamfunden sade Stefan Attefall att han tror på mångfald och att statens avsikt med bidragen är att stödja, men inte styra. Angående storleken på statsbidragen hade han inga andra besked att ge än att arbetet pågår inför höstens budget. Men han medgav att det ligger väldigt mycket i ett av de argument för en höjning som ofta framförs; att bidragen legat stilla i mer än tio år. 

Vid frågestunden kom frågor och synpunkter om en stor mångfald områden, vilket bland annat ledde ministern till ett resonemang om "den svenska konsensuskulturens baksida". Den kulturen bygger, sa Stefan Attefall, på att Sverige varit ett väldigt enhetligt land, kulturellt och religiöst bland annat. Hans egen slutsats om relationerna mellan etniska svenskar och invandrade löd:
— Problemet är oftast inte rasism, utan att många är rädda för det man inte känner och det som är annorlunda.

För ytterligare information: Åke Göransson, generalsekreterare SST, e-post ake.goransson@sst.a.se, mobil 070-6571819.