Information till anhöriga om begravningar i coronatider

Med anledning av corona-pandemin har begravningshuvudmannen Svenska kyrkan tagit fram information som riktar sig till anhöriga och närstående om hur man kan göra för att minska smittspridning vid begravningar. Här nedan kan du läsa texten – som också finns översatt till flera språk.

Begravningar i coronatider

När en anhörig eller vän har gått bort behöver vi få samlas, ta avsked och sörja tillsammans. Men på grund av coronaviruset befinner vi oss i en speciell situation som kräver att vi anpassar hur vi utför begravningen – för att förhindra smittspridning.

De som ansvarar för begravningar i Sverige hjälper dig som närstående att utforma en begravning som både är fin och meningsfull och som kan genomföras på ett ansvarsfullt sätt under coronapandemin. I den här texten förklaras hur det arbetet går till och vilka regler som gäller.

Vem ansvarar för begravningsverksamheten i Sverige?

I Sverige ligger ansvaret för begravningsverksamheten hos Svenska kyrkans församlingar och pastorat och hos Stockholm och Tranås kommuner. Den som är ansvarig för begravningsverksamheten kallas för huvudman. I huvudmannens ansvar ligger att utan kostnad för dödsboet tillhandahålla:

• gravplats eller motsvarande på allmän gravplats i 25 år,
• gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningsställande av öppnad grav,
• transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för den avlidnes kropp till dess att gravsättning har skett, med undantag för transport för gravsättning utanför huvudmannens område, om inte transporten beror på ett avtal om tillhandahållande av särskilda gravplatser,
  
• lokal för förvaring och visning av den avlidnes kropp
• lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Vidare ska huvudmannen tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund inom det egna förvaltningsområdet alternativt inom ett närbeläget förvaltningsområde.

Huvudmännen (Svenska kyrkan samt Stockholms och Tranås kommuner) har ett samhällsuppdrag att ombesörja begravningsverksamheten för alla som bor i Sverige. Uppdraget regleras i svensk lag. Huvudmännen respekterar att människor kommer från olika religiösa traditioner och för att enskilda människors kan ha olika önskemål om sin begravning. Huvudmännen kommer att göra det man kan för att närstående som önskar en skyndsam begravning av den avlidna, ska få detta önskemål tillgodosett.

Huvudmännen har inte en skyldighet att tillhandahålla lokaler och utrusning för religiösa ritualer före begravningen, som exempelvis tvagning och liknande. Sådana ritualer utförs av det trossamfund som den avlidna tillhörde.

Anhöriga planerar begravningen

Det är de anhöriga som planerar och ordnar med begravningen. Om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan är det vanliga att de anhöriga utformar begravningsgudstjänsten tillsammans med prästen i den församling där begravningen ska hållas. Om den avlidne tillhörde en annan religiös tradition (t.ex. katolska kyrkan, judendom, islam, buddhism, hinduism) så kommer de anhöriga att utforma avskedsceremonin i samråd med representanter från det egna trossamfundet. Det finns också möjlighet att anordna en icke-religiös begravning (borgerlig begravning).

Om ingen anhörig finns eller vill ta hand om begravningen är det kommunens skyldighet att göra det. Oavsett vem som ordnar med begravningen ska den avlidnes önskemål kistbegravning eller kremering och om gravsättningen om möjligt beaktas.

Den avlidna ska kremeras eller gravsättas

Det finns två tillåtna sätt att begravas i Sverige idag. Antingen så gravsätts den avlidne genom jordbegravning eller så kremeras (bränns) den avlidne och gravsättning sker av askan. Det är de anhöriga som beslutar om vilken metod som ska användas.

Det är viktigt att kvarlevorna efter den avlidne kremeras eller gravsätts så snart som möjligt. Den längsta tillåtna tiden mellan dödsfall och kremering eller gravsättning är en månad. Om det finns särskilda skäl kan myndigheten Skatteverket medge uppskov med kremering eller gravsättning. Askan efter en avliden ska gravsättas inom ett år från kremeringen. Det är huvudmannen för begravningsverksamheten som kan medge anstånd med gravsättningen av askan.

Särskilda regler med anledning av COVID-19

Tidpunkt för begravningen

En del sörjande vill vänta med begravningen på grund av coronaviruset. Men enligt begravningslagen ska en avliden kremeras eller gravsättas så snart som möjligt – och senast en månad efter dödsfallet.

Det finns även andra skäl att inte flytta fram begravningen. Begravningen är en del av sorgeprocessen och erfarenheten visar att det ofta lindrar att få hålla begravning. Det finns också en risk för att det kan bli problem med förvaring av den avlidnes kropp om många skjuter upp gravsättningen.

Om du som närstående ändå behöver ha begravningen längre fram så är ett alternativ att välja kremation av den avlidna före eventuella begravningsceremonier. I sådana fall kan du vänta med gravsättningen upp till ett år och begravningsceremonier går bra att ha med urna istället för kista.

En minnesstund vid ett senare tillfälle

Vad kan man göra om det inte går att ordna en begravning på det sätt som du som närstående önskar? Då kan det vara ett alternativ att bjuda in till en samling längre fram, en minnesstund, när fler kan vara med. Vid detta tillfälle kan man också ordna en andakt, bön eller ceremoni enligt den egna religiösa traditionen.

Begravningsgudstjänst och avskedsceremoni

Du som anhörig får hjälp att utforma begravningsgudstjänst/avskedsceremoni tillsammans med representant från det trossamfund som du önskar. I tider av coronavirus kan det vara bra att känna till en del fakta inför denna planering. Du som är närmast sörjande bör samråda med representanter för ditt trossamfund om hur begravningen kan genomföras säkert sätt för dig och dina anhöriga.

Trossamfundens begravningsgudstjänster och avskedsceremonier räknas som allmänna sammankomster och regeringen har bestämt att ett begränsat antal personer får delta i sådana samlingar – maximalt 50 personer. Det är med andra ord lämpligt att samla så få som möjligt.

De som deltar vid en begravningsgudstjänst skall:

• hålla två meters avstånd till varandra,
• ha god handhygien
• inte ha symptom på sjukdom.
• undvika fysisk kontakt, som kramar och handslag.

Tänk på att det är storleken på lokalen är avgörande för hur många personer som du kan bjuda till er begravningsgudstjänst/avskedsceremoni.

Även om du väljer att ha begravningsgudstjänsten utomhus så måste platsen tillåta att alla deltagare kan hålla rekommenderat avstånd till varandra. Enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer bör inte den som tillhör en riskgrupp eller känner symptom på sjukdom närvara vid begravningen.

Minnesstund direkt efter begravningen

Det är skönt att samlas till en minnesstund direkt efter begravningen och känna gemenskap med släkt och vänner. Men för att förhindra smittspridning gäller regeringens och Folkhälsomyndighetens rekommendationer naturligtvis även för minnesstunden. Gästerna ska hålla rekommenderat avstånd till varandra, ha god handhygien och undvika fysisk kontakt. Tänk också på att det vid förtäring behöver vara bordsservering, för att undvika trängsel vid buffébord

Alternativa former för begravningsgudstjänsten

Med anledning av covid-19 kan det vara värt att fundera på alternativa former för begravning och avskedsceremoni. Här är några alternativ som kan vara värda att fundera över är:

• Bjud in gäster till en livesänd eller filmad begravning. Om du ber någon av de närvarande att filma, så kan ni direktsända via sociala medier eller andra digitala tjänster. Eller så kan ni dela filmen i efterhand.
• Ha en liten begravning nu – större sammankomst senare. En enkel begravningsgudstjänst med bara de allra närmaste kan vara mycket fin och meningsfull. Om du som närstående önskar kan du senare bjuda in till en större social sammankomst och minnesstund för den avlidna.
• Begravning efter kremering. Det är också möjligt att ha begravningen efter att den avlidna har kremerats. Då genomförs gudstjänsten med urna istället för kista och begravningen kan vänta upp till ett år.